Kör på tredje inlägget nu på en kvart, men har mycket att berätta helt enkelt. Har som ni kanske förstått haft en grym helg hittills. Men det finns en grej som jag inte har nämnt en. En absolut inte rolig grej alls.
Igår på väg till frysen såg jag att jag hade ett missat samtal från mickis, och jag förstod direkt. Ringde upp henne. Ni kanske kan gissa. Hörde en gråtande mickis i luren. Lilla Betty hade dött. I Mickis famn. I sju år har vi haft henne. Kändes så jäkla hemskt att inte vara hemma. Och det värsta var att höra mickis i luren helt förkrossad. Usch det var inte kul, jag ville bara hem, men hon sa att jag inte skulle åka hem vilket kändes rätt tungt.
Lilla Betty. Ett litet marsvin och hon hade liksom funnits här i sju år nu. :'(

Vila i frid.