Träningen var jobbig precis som förväntat, och jag kände mig s to the ämst, vilket jag har gjort ett tag. Visst kan man träna en massa dagar i veckan, men det som behövs mest är ju självförtroendet. Utan det så går det inte riktigt, och för mig har det helt enkelt inte riktigt funnits där på ett tag, så mycket som det skulle ha behövts på träningar och matcher. Och det gör ju det lite tråkigare liksom. Men det är väl bara att köra på och vänta på bättre tider helt enkelt. Tur att man har vänner som peppar i alla fall.

Mötte steffen på vägen hem. Saknat glädjepillret som satan. Och ska förmodligen träffa ett annat litet glädjepiller ikväll. Josse my love. Men är ju anustrött och ska upp lite efter sju imorgon tror jag, så det blir nog inte så sent. SM here we come.

Saknar Thailand redan!