Hade en asläskig dröm inatt. Eller läskig och läskig, den var sorglig. Jag grät i hela drömmen, och vaknade sen helt utmattad i huvudet. Det värsta var när jag kom på att det inte bara är en dröm, utan att det faktiskt händer lite varje dag. Fattar inte för vems skull ni egentligen gör det här. Det känns så fel, men jag kan ändå inte tänka mig nåt annat...

Sajk, ska sluta flumma runt nu. Fick precis goda nyheter, företagsekonomin som är min första lektion är inställd, och min spanska som var sista lektionen igår var också inställd. Det här rullar ju på fint. Behöver inte gå hemifrån förrän om en timme nu. NIRR.