Min kära mor blir alltid så sur när hon kommer hem från jobbet och det är stökigt hemma. Hon tycker att vi hjälper till för lite. Så idag städade jag och mickis fint, och mickis tände ljus och så - som dom två tycker är så viktigt. Jag hade vikt ihop en filt jättefint, som mickis sen rev upp och kastade på golvet, kommer inte ihåg varför. Jag var fast besluten om att hon skulle vika ihop den igen, men hon vägrade.

- DIN LILLA JÄVLA....!!!!
Okej nej så var det inte, men jag tog mickis och rullade in henne i filten (jag är starkast och lyckades därför lätt som en plätt), kastade ner henne i soffan inlindad i filten, och började hoppa på henne.

Jag: Mickis du viker ihop filten, annars!
Mickis: Hahaha nej det tänker jag inte.
Jag: Jo det ska du! Jag börjar hoppa lite på mickis.
Mickis: AAAAAAAAAAJ. Camilla aaaj du kan inte sitta så där på mitt lår.
Jag: Mickis jag har kidnappat dig. Det funkar inte att bara säga aj till en kidnappare?
Micks: Herr kidnappare du sitter på mitt lår. Det gör ont.
Jag: Mickis så där kan man inte säga! Hoppar vidare.
Mickis: Men aaaaj camilla.
Jag: Såja nu ska du få en munkavel. Stoppar in en bit av filten i mickis mun.
Mickis: Herr kidnappare, filten är ju fan hårig, jag kan inte ha den i munnen ju! 

Alltså, att hon aldrig kan förstå att jag är bossen...